Dumpa inte dina sociala brister på autisten

Pixabay

Jag kom och tänka på en grej för ett tag sedan. Det handlar om att man som autist anses ha svårigheter med socialt samspel. Men har vi verkligen svårt för det?

Vi autister har ett helt annat tänk än normen, vilket betyder att vi tänker, pratar och beter oss på ett annat sätt än det som förväntas av oss. Detta gör att vi kan betraktas som udda, konstiga, otrevliga etc. Det förutsätts att vi ska anpassa oss för att passa in i mängden. Att vi ska ändra på oss för att bli accepterade och gillade. Men det finns ingen tanke på att försöka förstå oss? Att försöka samspela med oss? Varför ska vi ändra på oss för att passa in i en box? Om det nu är så att vi skulle ha svårigheter med sociala samspel och att se saker ur andra perspektiv, varför är det då så svårt för neurotypiker att ta in våra perspektiv och förstå sig på oss? Vilka är det som har sociala svårigheter egentligen? Varför ses vi som antisociala? När det är neurotypiker som inte vill socialisera med oss?

Men vi anpassar oss. För vi är vana. Vi har anpassat oss hela våra liv. Vi kan det här. Det är dock förgörande för vår hälsa och välbefinnande. Vi behöver få bli accepterade för dom vi är.

Autister faller lättare offer för andras sociala brister. Vi har varit naiva som unga och blivit lurade och utnyttjade. Därför blir vi osäkra som vuxna och får svårt att lita på människor igen.

Ångest, depression, självskadebeteenden och ätstörningar är oftast tilläggsdiagnoser. Anledningen till det är många. En anledning är att vi inte fått det stöd som vi skulle behövt redan i tidig ålder, vilket har lett till flera misslyckanden. Samtidigt kan det vara svårt att upptäcka autism i tidig ålder, vilket jag kan ha förståelse för. Dock borde lärare utbildas i npf-frågor så de kan bemöta en på ett sätt som fungerar för den individen.

Dessa tilläggsdiagnoser kan vara ett uttryck för hur dåligt man mår i ett samhälle som inte är anpassat efter ens behov, ett samhälle som inte accepterar eller gillar en för den man är.

Ansvaret kan inte läggas på oss autister jämt. Det måste vara en två vägs fil. Det handlar om att ge och ta. Kommunikation är tvådelad.

Sponsored Post Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new courseThe WordPress.com Blog

Are you new to blogging, and do you want step-by-step guidance on how to publish and grow your blog? Learn more about our new Blogging for Beginners course and get 50% off through December 10th.

WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.

Signera namninsamling/sign this petition

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10159189283939224&id=708954223&sfnsn=mo

Signera gärna denna namninsamling för att stoppa nomineringen av Sia’s debutfilm ”Music”, som visar autism ur ett stereotypiskt vis vilket blir missvisande. Det är väldigt nedsättande och diskriminerande mot oss med diagnos.

Länk finner du ovan.

Semla och tjejkväll med kattmys

Idag på Dynamo (arbetsträningen) fick vi världens sötaste & minsta semla. Jättegod!

Efteråt följde Yolanda med mig hem där vi fixade lite käk och kollade på film. Mina katter som egentligen är asskygga för nya människor, kom förvånansvärt fram och visade sig! Det är ovanligt att dom gör det. Så det var väldigt kul att se! Bjuder på lite mysiga kattbilder från igår.

Puss!

Läkarintyg klart! Det var på tiden…

Pixabay

Idag kom äntligen mitt efterlängtade läkarintyg in till Försäkringskassan! Prisa gudarna! Haha. Men det var fan på tiden. Det ska inte behöva ta så här lång tid, och man ska inte behöva tjata sig till det. Jag kan bara tänka mig nästa gång jag behöver förnya det… herregud. Jag måste byta psykiatri. Vet ni någon bra? Som är inriktad på autism? Detta ställe kan jag verkligen inte vara kvar på. Det är under all kritik. Jag förstår inte hur man kan behandla sina patienter på detta vis. Det är inte okej. Då ska man inte jobba inom vården. Jag fick en kommentar igår om att jag borde gå vidare med detta, och jag funderar på det. Frågan är om man orkar? Det kan ju vara värt.

Jag är så tacksam för att min handläggare på Försäkringskassan stod upp för mig i samtal med enhetschefen på psykiatrin. Nu var det faktiskt vården som fuckade upp allt och inte Försäkringskassan. Det är skönt att veta att man har stöd i dessa frågor.

So long!

Ett evigt kämpande mot psykvården

pixabay

Det är fan ta mig ett evigt kämpande mot psykvården. Läkare som inte sköter sitt jobb och uteblivna telefonsamtal. Jag går hos öppenvården. Eller just nu besöker jag inte dom, utan tanken är att det ska skötas via telefonsamtal på grund av coronan. Men det sköts inte som det ska. Läkare som bokat in en för telefonsamtal men som ej ringer upp på utsatt tid, utan man får själv ringa till receptionen och där blir man bemött av oförståelse och en brist på respekt. Det blir jag som får jaga läkaren gång på gång. När dom väl ringer upp (om dom ens ringer upp) så sägs det att läkaren varit sjuk. Ja, sjuk kan man bli, men då delegerar man väl arbetet vidare till en kollega, eller? Låt mig få veta då, istället för att jag ska gå och oroa mig i onödan. I detta fallet gäller det en förlängning på mitt läkarintyg som försäkringskassan behöver få in. Och nu är det öppenvården som missköter sitt arbete. Jag har ringt jag vet inte hur många gånger nu, men blir inte kopplad till läkaren. Utan det är receptionen som svarar och där är dom bara otrevliga och slänger på luren i örat på en. Vad är det för stil? Om man arbetar inom sjukvården så borde man väl ha lite bättre förståelse för patienterna? Och speciellt om man arbetar på en adhd/autism mottagning. När väl läkaren ringer upp klockan halv sex en tisdag kväll (vad är det för konstig tid att ringa på?), så förklarar jag att jag försökt nå henne en lång tid. Det enda man får till svar är att hon har så många patienter att hon inte haft tid?! Och? Det är väl inte mitt fel att läkaren tar på sig så många ärenden att hon inte hinner med sitt arbete? Då ska man inte ta på sig så mycket om man inte hinner med. Iallafall, läkaren säger att hon ska skriva intyget och skicka in det till försäkringskassan samma kväll. Över en vecka har gått nu och det är fortfarande inte inskickat. Mitt läkarintyg har nu gått ut och jag är oförsäkrad på min arbetsträning för tillfället. Jag känner mig så jävla värdelös. Det känns som att dom verkligen inte bryr sig. Jag har fått ringa och ringa varje dag nu till psyk för att försöka få tag i den där läkaren. Det är verkligen psykiskt jobbigt för mig att hålla på såhär. Det gör mig ofokuserad på min arbetsträning, och gör mig ännu mer stressad än jag redan är. Hela eftermiddagen har gått åt till att ringa runt till psyk och jourmottagningar för att försöka komma i kontakt med denna läkare. Att det ska vara så fruktansvärt svårt att få tag i sin läkare?! Det är fan sjukt! Sista telefonsamtalet jag hade var med min rehabkoordinator som meddelade att läkaren ska skriva läkarintyget så det blir klart till slutet av denna vecka. Okej, hon har alltså fortfarande inte skrivit det. Vi får väl se om det blir så, men jag har inga större förhoppningar längre. Psykvården i Sverige är fan ett skämt. Men det visste vi ju redan. Dom bevisar det bara gång på gång hur otroligt oprofessionella dom är. Jag är så jävla trött i huvudet nu och mina fingrar skakar som asplöv. Jag tror det kan vara efterdyningar av eftermiddagens charader med psykvården.

Over and out!

Sverige lever inte upp till lagen om rättigheter för människor med funktionsnedsättning

pixabay

Funktionsrättskonventionen är sedan 2006 en inskriven lag i FN-konventionen (Förenta Nationerna). Sverige står bakom denna lag sedan 2009, och har således förbundit sig till att följa lagen. Men Sverige har fått hård kritik från FN, då Sverige brister i att uppfylla innehållet i lagen.

Alla människor har lika värde och rättigheter. Där kommer Funktionsrättskonventionen in i bilden – rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Lagen finns till för att kunna skapa ett samhälle för alla.

Dock råder det fortfarande stora skillnader vad gäller rättigheterna för personer med funktionsnedsättning om man jämför med övriga befolkningen. Det finns för mycket hinder för personer med funktionsnedsättning och de får sämre levnadsvillkor idag, tyvärr. De får inte sina mänskliga rättigheter uppfyllda, och det är sorgligt för ett land som Sverige.

Funktionsrätt Sverige arbetar för ett samhälle för alla och kräver av Sverige att rätten att fungera i samhället på lika villkor uppfylls i lagen. Att funktionsrätten blir lika självklar som nuvarande mänskliga rättigheter. Att svenska staten lever upp till lagen om Funktionsrättskonventionen. Att de åtgärdar den lag de försummat som FN givit Sverige.

Mer om detta finns att läsa på http://www.funktionsratt.se (gick tyvärr inte att kopiera in länken av någon underlig anledning, när den digitala tekniken havererar ni vet)

Jag blir så arg över att det ser ut såhär i dagens Sverige. Det är inte okej! Människor med funktionsnedsättning ska ha lika rättigheter som alla andra. Levnadsvillkoren för oss är sämre på så många punkter. Inte konstigt att man mår dåligt. Det är här den första och största förändringen behöver ske. Tänk om dom mänskliga rättigheterna som finns för övriga befolkningen inte skulle uppfyllas, hur hade ni reagerat då? Ja precis, man hade blivit rasande. Det är inhumant. Tänk då hur det känns för en person med funktionsnedsättning, att inte få sina rättigheter uppfyllda. Det är skandal och jag tycker att den svenska staten borde skämmas.

Jag är ingen fuckin ängel – jag är bara mänsklig, eller?

Pixabay.

Arg. Jag är så jävla arg. Varför vet jag inte. Det kan bara börja koka i mig av ilska.

Ibland känner jag mig som världens elakaste människa. Det känns som att folk ser på mig som att jag vore en jävla amöba. Vad jag än gör, blir det bara fel jämt.

Ja, nu sitter jag här och tycker synd om mig igen, ojdå vad hemsk jag är. Tycka synd om sig själv får man ju inte göra. Världens undergång. Det är såhär jag känner om mig själv. Jag kan inte dölja det. Sorry för att jag inte älskar mig själv liksom.

Jag är ingen perfekt människa, och försöker fan inte vara det heller. Jag är så jävla trött på detta falskspel av vänlighet. Det är så ytligt. Känns som att man måste spela ett jävla spel för att passa in i denna värld. Men jag kan inte göra annat än att bara vara mig själv. Och ibland kommer en annan sida av mig fram, den sårbara. Det kan vara en pytteliten sak som får mig ur balans. Jag kan bli ledsen, arg eller otrevlig utan att egentligen mena det. Jag vet att det inte är en ursäkt, men jag kan inte dölja det. Jag kan bara vara ärlig. Ibland blir jag arg, så jävla arg att jag skriker för full hals, är det fel? Ibland blir jag ledsen i helt fel situationer, ibland blir jag otrevlig och det kan gå ut över fel personer, är det fel? Jag kan bli arg och säga saker som jag inte menar. Ibland äter min ångest upp mig så jävla mycket att jag inte orkar/inte har förmågan att vara trevlig. Det är ingen ursäkt, men det är sanningen. Efteråt får jag alltid dåligt samvete, och vill lägga mig och gråta och skrika, men då tycker jag ju synd om mig själv? Och det känns så fel. Eller?

Man kan likna detta falskspel av vänlighet vid dom tio budorden; ” Du skall icke vara arg, du skall icke bli ledsen, du skall icke vara sur, du får icke bli otrevlig, du ska bara vara en fuckin ängel, jämt.” Vem fan orkar? Man är väl ingen robot, eller?

Jag vet att jag inte är någon ängel. Jag är bara mänsklig. Och just nu är jag arg. Då får det vara så.

Gott nytt Corona-år?

pixabay

Jaha, ännu ett år går mot sitt slut. Detta år kommer vi nog minnas som Corona-året. Viruset som lamslog hela världen.

Bortsett från virus har ändå mycket positivt hänt i mitt liv. Jag har fått arbetsträna på världens bästa Dynamo Förlag! (som jag fortfarande gör, som tur är), och jag märker nu hur mycket jag lärt mig. Både inom skrivande, Photoshop och en massa annat. Och framförallt så mår jag mycket bättre! Visst, jag har mina dagar ibland, men det har vi ju alla. Men bara av att få vara på Dynamo får mig att må bra! Det är en arbetsplats som verkligen accepterar en helt och hållet. Inget dömande, inga elaka kommentarer eller pikar. Det är verkligen ett toppenställe!

Det negativa är att vi fick avslag på vår ansökan i år, men en ny ansökan är inskickad så det är bara att hålla alla tummar och tår för att det går igenom nästa år.

Jag har funnit en ny vän, min kollega Yolanda. Vi träffades förra året på Dynamo, och fann varandra ganska snabbt. Hon är verkligen en jättefin vän och kollega, och vi kan vara helt ärliga med varann. Om det uppstår något tjaffs mellan oss så reder vi ut det direkt, istället för att gå och sura var för sig. Vilket är otroligt skönt.

På hemmafronten, utan att gå in på det för mycket, har det varit lite upp och ner, men det känns som att det går åt rätt håll nu. Våra katter fick sina tänder opererade i höstas, (en operation som var otroligt nödvändig), och jag tror och hoppas att dom mår bättre nu. Jag älskar dessa katter så otroligt mycket att jag nästan vill gråta! Dom är så fina, och jag är så glad över att vi fick dom.

Gott nytt år! Eller ska vi säga Corona-år?

Allt är inte frid och fröjd bara för att det är jul

Gjord i Photoshop av mig

Julen. Jag kan inte fatta att det redan är jul! Tiden har gått så fort (som den alltid gör), och detta år har varit väldigt speciellt med tanke på corona. Jäkla skitvirus. Jag har ingen riktigt julkänsla. Jag saknar snön. Det är ingen jul utan snö. Men det positiva är att jag får umgås med mina nära och kära.

Men bara för att det är jul, så betyder inte det att man mår bra. Det finns dom som inget hem har, och inga släktingar eller vänner, eller bara någon att vända sig till. De står helt ensamma. Och det är fruktansvärt. Jag önskar att det inte var så. Det finns otroligt många som lider. Våld i hemmet, barn som far illa, alkohol som skadar. Det är mycket som sker bakom stängda dörrar. Det är inte glatt och härligt i varje hem, vilket är otroligt sorgligt. Jag tycker att vi skänker en tanke till dom.

Gjord i Photoshop av mig

Den mystiske konstnären

Konstnären Andy Warhol sägs ha varit autistisk. Om man tittar på hans verk, så menar en att den skulle vara fokuserad på repetition. Dvs, är en autistisk så har man lätt för fixering. Jag vet inte riktigt hur de menar, men antar att hans verk är rätt lika? Eller vad tror ni de menar? I intervjuer svarar Warhol väldigt enformigt, och det sägs vara ett tecken på autism. En annan underlig och komisk grej är att han sägs ha velat bära endast gröna underkläder, kalsonger i think? Alla är dock inte överens om att han skulle varit autistisk. Vissa menar att de var lite av hans stil, att ses som mystisk.

Vad tror ni? Var Andy Warhol autistisk eller ej?

Då var Hollywood temat för den här gången över.

Självklart finns det många, många fler autistiska personer både inom Hollywood och ja, överallt! Men jag får skriva en eller flera böcker om jag ska skriva om varenda en här, haha.

Kom gärna med fler namn så vi kan fylla på denna lista!

Tack och hej.