Varför är psykisk ohälsa så tabubelagt?

Som rubriken säger, varför är det så? Vad är man så rädd för? Oftast beror det väl på att man saknar kunskap, tror jag. Men jag tycker ändå att vi här i Sverige har blivit lite öppnare och förstående, men inte riktigt. Skolan är en plats där jag tycker det saknas kunskap om detta. Det skulle vara bättre om lärarna fick en utbildning i psykisk ohälsa bland barn och unga, så att dem skulle kunna förstå elevernas svårigheter mer. Även att psykisk ohälsa blir ett ämne i skolans läroplan, och lärs ut till barnen. På så sätt skulle vi vara bättre rustade för att möta elevernas behov. Det skulle inte vara så tabubelagt då, och barnen skulle inte behöva känna sig så skamfyllda och gå runt med jobbiga tankar. För om vi öppnar upp för detta viktiga ämne, så vågar ju barnen också. Det är livsviktigt. Det är så många som mår dåligt idag, och det är tragiskt att alla dessa underbara individer ska behöva lida så oerhört. Jag önskar att hela samhället skulle vilja jobba för detta. Hela rättsväsendet måste förändras. Hur kommer det sig att i ett av världens rikaste länder har man inte råd att ta hand om dess invånare? Det är tragiskt. Även gamla, sjuka och hemlösa. Det är vansinnigt. Önskar att jag kunde rädda allihopa.

När jag växte upp och gick i skolan så hade jag ingen aning om vad psykisk ohälsa var egentligen, vad det innebar. För det var ingenting som man pratade om. Jag önskar att man hade haft mer kunskap om det redan då, för då kanske jag skulle fått hjälp mycket tidigare och hade då blivit mer rustad för framtiden.

Mina föräldrar har alltid funnits där för mig, men det var väl mer att man saknade kunskap om sånt här. Jag skyller inte på dem, dem gjorde det bästa dem kunde utifrån deras förutsättningar. Dem har varit jättebra, och är. Men det är ju bra att samhället ändå har blivit öppnare för psykisk ohälsa. Jag kommer ju vara bättre rustad när jag själv får barn, och det är ju ett steg i rätt riktning.

Vad har ni själva för tankar kring detta? 🙂

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s