Autism beskedet och lite tankar…

Jag fick min diagnos i vintras. Jag är 31, så det är rätt sent i livet, men bättre sent än aldrig. Jag började gå till öppenpsykiatrin kring 2015, tror jag. Så det är inte så värst länge egentligen. Men då hade jag gått omkring med mina svårigheter i flera år utan att uppsöka psykiatrin. Varför vet jag inte. Jag var väl rädd, rädd för vad kan man undra? Men tillslut så orkade jag inte mer. Jag bokade en tid på vårdcentralen där jag berättade lite ytligt om mina problem, lite sorgsen var jag. Sedan fick jag en tid på öppenpsykiatrin. Innan dess så hade jag gått runt och burit på alla jobbiga tankar och svårigheter, och typ försökt förtränga dem. Men det är en usel strategi, för det funkar inte. Jag hade gått till olika kuratorer under åren, och under barndomen gick jag på BUP och pratade med nån läkare några få gånger, men det ledde liksom aldrig vidare. Men så nu hade jag försökt ta tag i mina problem. Gick på öppenpsykiatrin ett tag, men tyckte inte att dem förstod mig riktigt. Sedan blev jag förflyttad till en annan psykiatri i närheten där jag bor. Jag berättade om mina problem, och gjorde en utredning och fick en diagnos. Så då gick jag där ett tag på möten och så, men jag kände aldrig att den diagnosen stämde in på mig riktigt. Det var något som jag inte kunde sätta fingret på riktigt. Så jag bad om att få göra en NPF utredning, alltså neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Så jag gjorde det, och det visade sig att det var autism. Jag hade haft mina aningar, men när jag såg i min journal att det stod autism så bara släppte allt. Tårarna sprutade och jag kände mig så skamsen på nått sätt. Det är ju inte skamset att ha autism eller någon annan diagnos, verkligen inte. Men det var så jag kände det då. Men sedan övergick den känslan i typ frid, som att ha hittat hem på nått sätt. Jag fick liksom svar på saker och ting. Varför jag reagerar som jag gör ibland tex. Och varför jag alltid har känt mig/känner mig så himla missförstådd. Tänk att det skulle ta så många år att få en diagnos?! Tänk om jag hade fått den när jag var liten, hur skulle saker sett ut då? Mitt liv kanske hade blivit mycket enklare? Jag vet inte, men säkert. Det hade besparat mig så mycket tårar och missförstånd. Men nu vet jag ju! Som sagt, bättre sent än aldrig. Men det är intressant det där med autism hos flickor och pojkar. Det är en sådan skillnad. Det syns inte hos flickor, iallafall inte lika tydligt som hos pojkar. Eftersom pojkar leker mer i grupp, så märks det ju om pojken inte deltar. Flickor leker ju mer två i taget eller tre stycken ( oftast ), plus att som flicka försöker man passa in och det kan se ut som man deltar fast man egentligen inte gör det. Det ser ut som att man är delaktig för man uppträder på ett sådant sätt. När jag tänker tillbaka på när jag var liten, så har jag minnen av att jag gillade att observera mer än att delta. Gympan är ett bra exempel på detta. Jag hatade det. Där var man ju tvungen att ” arbeta ” i lag, och det har jag aldrig gillat. Jag tycker om att arbeta självständigt och göra saker på mitt sätt. Jag har alltid varit sån, och kommer alltid vara så, och det är inget fel med detta. Alla är vi olika, och tur är väl det? Samhället är mycket hårdare idag. Det är ett annat klimat. Man ska synas och höras mest, och allt är så himla prestationsinriktat. Är man den känsligare sorten så sorteras man bort typ. Det är tragiskt. Att vara känslig är en fin egenskap tycker jag. Mer utrymme för alla olika personligheter!

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s