Elaka kommentarer och oprovocerat beteende

En sak som jag kom att tänka på häromdagen, och som jag har uppmärksammat väldigt många gånger, är folks kommentarer. Folk som kan komma fram till en och börja kommentera helt onödiga saker om ens utseende eller beteende. Har ni också varit med om det? Jag har varit med om detta fenomen alltför många gånger, tyvärr. Folk som helt oprovocerat kommer fram och tar sig rätten att uttrycka sina meningslösa åsikter om en. En vilt främmande person liksom?! Vad ger denne person rätten att kommentera mitt utseende eller mitt beteende? Vid dessa tillfällen har jag inte heller betett mig på ett sådant sätt som gjort att dem provocerat. Det är jätteskumt, verkligen.

Jag har fått höra dom mest märkliga saker från folk. Allting kommer jag förstås inte ihåg, men vissa saker har etsat sig fast. Ett exempel utspelade sig på en busshållplats. Jag sitter i lugn och ro och väntar på bussen. En äldre kvinna sätter sig bredvid mig och plötsligt börjar hon kommentera hur mina byxor ser ut. Jag hade på mig ett par slitna jeans med hål i. Då börjar alltså den här kvinnan babbla om att man borde sy igen hålen eller något liknande, kommer inte ihåg riktigt. I vanliga fall skulle jag blivit förbannad över att någon börjar klanka ner på en, men jag började istället skratta bort det. Jag orkade väl inte med en dispyt så onödig. Hon fortsätter babbla på, men jag har stängt av öronen för längesen och orkar inte bry mig, så jag säger inget mer. Hon var väl förfärad över min klädstil då hon var från 1800-talet. Nä, skämt åsido. Tillslut kommer bussen och då blir hon tyst, som tur var. Haha! Ett väldigt märkligt scenario. Sedan så har vi ju denna klassiker när killar ska kommentera ens utseende, don’t go there! Det är nog det värsta jag vet! När en snubbe tror att han har rätt att kommentera hur man ser ut. Ta dig en titt i spegeln lilla gubben, du är inte så jävla frän. Ett exempel är på ett jobb jag hade som undersköterska inom hemtjänsten. En manlig kollega säger till mig samtidigt som han pekar mot min mage, något i stil med att jag har mage typ. Jag reagerade inte först då, utan skrattade bort det och sa att det måste vara all den goda maten som min sambo gör. Men efter arbetsdagens slut så kom jag att tänka på det, och kände lite smått ilska. Men det gick ju över sen, och det var inget som jag brydde mig om. Men ändå?! Varför kommentera min mage? Jag har inte ens en stor mage, och om jag haft det så skulle det ändå inte varit okej!! Så SJUKT!!! Inte okej nånstans.

En annan sak jag var med om häromdagen faktiskt, det var när jag skulle köpa en kaffe på pressbyrån. Jag går fram till kaffemaskinen, tar fram en mugg och ställer den under den där ” pipen ” eller vad man säger, trycker på knappen för kaffe, väntar på att det ska rinna klart. Sedan frågar jag mannen i disken om det finns någon mjölk, och det finns i kylen, så jag tar fram den, märker att det är jättelite kvar så häller i det sista i min mugg. Sedan kommer en annan man fram till mig ( fick uppfattningen att han jobbade där ) och frågar om mjölkpaketet är tomt, jag svarar ja och frågar vart soporna finns, han pekar mot ett skåp under kaffemaskinen, ja säger tack, öppnar skåpet och slänger den i soporna. Han säger till mig ” du kommer att gå långt ”, klappar mig på axeln och skrattar innan han beger sig ut därifrån. ?! Tänker jag först. Och så skrattar jag bort det som vanligt. Efter några timmar kommer jag att tänka på det igen, och frågar min väninna om inte det var elakt gjort av han? Jo det tyckte hon. Var det menat som ett skämt? Undrar jag. Men vad är det för ett skämt? Han såg ju ner på mig för att jag inte visste vart soporna låg? Om det nu var menat som ett skämt, så kan man väl säga det. Eller så behöver man inte säga något överhuvudtaget! Det är så onödiga saker som folk kastar ur sig.

Det var ett annat exempel, taget ur ett annat sammanhang. Ett annat exempel är på ett tidigare jobb. Detta var flera år sen, jag var kanske 18-19. Jag blev ombedd att leta rätt på en grej i förrådet. Det var så längesen nu så jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle leta rätt på, men iallafall. Denna ” chef ” eller arbetsledare eller vad han nu var hade inte tid att visa mig ( jag var ny på arbetet ), och jag visste inte riktigt vad jag skulle kolla efter, så jag chansade bara och han blev då skitförbannad och kallade mig för efterbliven. Jag har inte mycket minnen kvar efter den händelsen, antar att jag förträngde det. Men jag blev förmodligen väldigt upprörd och började gråta. Som sagt, man kan inte säga till mig att gå in i ett rum och leta rätt på något när allting ligger huller om buller. Tror att många skulle ha svårt för det. Samt att det spelar ju ingen roll om man har en diagnos eller inte, det var absolut inte okej av honom att säga så. Stressad eller inte, man säger inte sånt. Hur kan man ens få jobba kvar när man säger en sådan sak?! Brist på respekt.

Detta var bara några få exempel på händelser jag varit med om där folk har klankat ner på en. Nu passade inte dom två sista exemplen in på det jag egentligen skulle berätta om, men ah ni fattar nog 🙂

Dessa händelser har ju varit väldigt påfrestande för mig. Idag försöker jag att inte ta åt mig, men det är lättare sagt än gjort. Eftersom jag är en väldigt känslig person som bara vill väl, så har jag väldigt svårt för att skaka av mig såna händelser. Jag förstår inte varför man vill vara medvetet elak och komma med gliringar. Jag tycker bara det är så jävla onödigt. Som sagt, man ska aldrig döma någon. Man vet aldrig vad den personen går igenom. Alla har vi ett bagage och ett inre krig som vi kämpat/kämpar med.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s