Myter om ASD

Det finns en hel del myter om hur en person med autism är. Här följer några av myterna :

1. Att ASD skulle vara ett nytt påfund, och ingenting som folk har haft i historien förut. Men det är såklart inte någonting nytt. Utan ASD har funnit sedan länge, och många historiska personer sägs ha haft ASD. Skillnaden mellan då och nu är att samhället har förändrats så pass mycket, att personer med ASD blir hjälpta av en diagnos för att kunna få fungera. Men personlighetstypen har alltid funnits.

2. ASD skulle bero på miljön och omgivningen. Och nej det beror inte på det, däremot påverkar omgivningen hur stora problem en person med ASD kan få. Beroende på anpassningar av miljö och omgivning.

3. ASD skulle vara orsakad av vaccin. Stämmer inte. ASD är ärftligt, vilket betyder att släktingar kan ha denna personlighetstyp men dem har kanske inte blivit diagnosticerade.

4. Att det skulle vara en psykisk sjukdom. Helt fel. ASD är som sagt ett personlighetsdrag, och verkligen inte något som man kan bota! Blir så förbannad när jag läser saker som att autism går att bota osv. Varför skulle man vilja det?! Autism är ett personlighetsdrag och någonting fint! Punkt!

5. Om man har ASD är man som Rain Man. Stämmer inte. Det finns en minoritet som har specialförmågor kombinerat med en oförmåga att ta vara på sig själv. Däremot så har vi en ojämn begåvningsprofil, dvs att vi kan vara extra duktiga på en viss sak samtidigt som vi kan vara dåliga på saker som för en neurotypiker ter sig enkelt. Detta kan leda till att vi blir överskattade eller underskattade beroende på situation.

6. Man är empatilös. Detta är nog den största lögnen av alla! Det är snarare tvärtom. Vi besitter en stor empati men vi kan ha svårt att förstå framförallt neurotypiska personer, men vi bryr oss om personens känslor. Det som blir ett problem är våra svårigheter att förstå sociala koder och att läsa av kroppsspråk. Vi har lättare för att förstå andra autistiska personer än vad neurotyper har.

7. Ritualer bör avbrytas. Om ritualen i sig inte är destruktiv så kan det faktiskt vara ett sätt för personen att må bra. Rutiner är bra för oss och skapar trygghet och struktur. Man har tolkat specialintressen som tvångsmässiga, men det kunde inte vara mer fel. Det är något som vi tycker om att hålla på med och tycker är kul.

8. Att vi måste lära oss ha ögonkontakt. Varför? Många av oss autister tittar ogärna folk i ögonen, och varför skulle vi? Och om jag mot förmodan skulle göra det, så gör jag det snabbt och sen kollar bort. Jag gillar inte att stirra på folk. Sedan så varierar det. Är det en främling så kan det kännas obehagligare än om det är en vän tex. Sedan så har inte alla autister svårt med ögonkontakt.

9. Personer med ASD är oftare tysta. Det beror på. Många kan vara tysta av blyghet, social oförmåga eller rädsla, även om det verkligen skulle vilja ha mer kontakt. Man kan ha svårt för att prata bara för pratandets skull, som neurotypiker som pratar bara för att utan någon egentlig betydelse. Vi autister pratar mer gärna om sådant som vi tycker är viktigt, och har lättare för att prata om sådant som intresserar oss.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s