Eldsjäl inom psykisk ohälsa sökes?

Sorry för dålig uppdatering! Jag har inte haft någon motivation till att skriva här på sidan, så kan det vara ibland. Sedan så har både jag och min sambo varit på så dåligt humör denna helgen som varit, så vi har gått varann på nerverna. Vi har det rätt tufft nu ekonomiskt, och vi hade typ ingen mat hemma så varför vi grälade på varandra var ju rätt onödigt, men så blir det tyvärr, man spyr ur sig på varann men man menar inget illa. Nu är vi sams iallafall. Och mina föräldrar kom över med en massa käk, så vi har nu någon vecka framåt eller två. Så himla generöst av dem! Men samtidigt får man dåligt samvete. Dom ska ju inte behöva betala för mig som är vuxen ( tänker jag ), men det är klart man hjälper till ju. Jag hade gjort samma sak för mina barn ( om jag haft några ). Ja, det var den helgen, haha. Men så kan det bli ibland, när livet kommer emellan och gör sig påmint. Jag är bara så himla orolig för framtiden. Jag undrar när allt ska ordna sig tillslut. Det enda jag väntar på nu är att få börja arbetsträna, men det tar sån tid. Det är en massa möten man ska gå på först för att kartlägga vad man kan tänka sig att jobba inom och så, och det är det som vi håller på med just nu. Men det tar bara sån tid kan jag tycka. Jag vill ju komma igång och börja jobba! För jag vill verkligen jobba. Ibland känns det bara som att man inte får jobba fast man verkligen vill. Jag är orolig eftersom jag har haft sån otur med jobb ända sedan jag tog studenten. Vilket är jättetråkigt. Varenda jobb man har varit på så har dem bara hittat fel på en. Känns som att dem typ letar fel. Jag låter säkert jättenegativ nu, men det skiter jag i, för det är inte så konstigt att man blir rätt negativ när man bara blir sviken jämt. Och nej jag sitter inte och tycker synd om mig, men man tycker att nog får vara nog! Men jag hoppas verkligen på detta med arbetsträningen nu, får hålla tummar och tår att det löser sig. Vad jag helst skulle vilja jobba med är psykisk ohälsa, helt klart. Jag skulle vilja jobba som skribent inom psykisk ohälsa, och kanske föreläsare eller radiopratare? Kanske gå en kortare utbildning inom journalistik? Eller att jag börjar arbetsträna som tänkt och sedan när jag har fått in lite deg, kanske man kan börja kolla på någon utbildning inom just skrivande? Många funderingar här 🙂 Jag skulle även vilja jobba inom second hand eller i en bokaffär. Det verkar som en skön atmosfär. Men drömmen är ju att kunna arbeta med psykisk ohälsa på något sätt. Jag vill röra om i den grytan och verkligen skapa en förändring. För om det är nått som saknas så är det eldsjälar som verkligen VILL kriga för dem som mår psykiskt dåligt. Och då pratar inte jag om någon som går efter lagstiftningen, utan någon som är medmänsklig och verkligen verkligen bryr sig på riktigt, och verkligen verkligen VILL HJÄLPA! Såna personer behövs! Och jag vill mer än gärna bli en av dem. Visst, jag är ingen utbildad psykolog eller beteendevetare, men jag har erfarenhet, och det är väl det som räknas? Kan man tycka. Det finns många utbildade psykologer, läkare osv som inte har en aning om vad dem jobbar med. Dom går bara efter en bok, resten skiter man i. Jag tror mer på personer som själva har lidit av eller lider av psykisk ohälsa, att dem vet så mycket mer och har så mycket mer erfarenhet inom själva ” ämnet ”. Allt går att läsa sig till, men att själv uppleva det, är en helt annan sak. Det är som två skilda mynt. Det ena är blankt eftersom det är helt nytt, medan det andra myntet har några år på nacken och därför har någon repa här och där. Ärr kallas det. Och dom där ärren finns där av en anledning. Som vi människor har lite repor/ärr överallt. Men vissa ärr syns inte på utsidan, utan dom sitter inuti. Själen har blivit repad, och därav ärren som har satt sig. Dom där ärren är flera års erfarenheter av psykiska påfrestningar från en omgivning som inte förstår. Dom ärren går inte att läka, för skadan är redan gjord. Dom sitter där som en påminnelse. Men om vi får hjälpen av att någon lyssnar på oss och förstår, så kan vi sakta men säkert börja hela. Hela oss själva inifrån och ut.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s