Trötthet och autism

Trötthet är väldigt vanligt bland oss autister. Vår energinivå kan förändras väldigt snabbt från att vara hög till att sjunka väldigt lågt. Det är som ett batteri som kan bli urladdat på nolltid om dess resurser överanvänds.

Därför är det viktigt att vi lyssnar på kroppen, och försöker känna av vad vi orkar med. Vilket inte är lätt alla gånger. Iallafall inte för mig. Jag tycker det är jättesvårt att känna efter. Oftast märker jag inte av tröttheten förrän den plötsligt slår till med all sin kraft, och då är man inte beredd. Och man blir sängliggande i ett, två dygn, eftersom man känner sig helt utmattad både i kropp och psyke. Det känns nästan som om någon slagit en mörbultad, och kroppen orkar inte ta ett enda steg till. Psyket är trött också, och man vill bara sova lite till och lite till. Så man försöker vila upp sig i hopp om att samla på sig ny energi. Man kanske känner sig lite piggare och orkar göra saker, många saker, för man lär sig inte att sätta stopp. Jag vill kunna göra många saker, men oftast blir jag tvungen att ställa in i sista stund eftersom den där obeskrivliga tröttheten slår till. Och det är tråkigt tycker jag. Jag vill ju också kunna njuta av livet och göra dom sakerna jag vill göra, men det är den där jäkla tröttheten som alltid vinner. Det spelar ingen roll om jag sover många timmar, mindre timmar, mer rutinbundet, jag är lika trött ändå. Det jobbigaste är när man inte ser det komma, utan det bara slår till. Jag känner inte av när det kommer.

Sådant som oftast tar energi är personer och platser. Platser med mycket folk kan vara väldigt energikrävande. Mycket folk, buller och annat som tar energi. Därför är det viktigt att vi lär oss att avskärma. Vilket inte är så enkelt tycker jag. Jag kan ha svårt med avskärmning. Vilket i sin tur gör det svårt för mig att vara beredd när tröttheten slår till.

Hur är det för er autister och icke autister? Blir ni lätt uttröttade? Jag är t.o.m trött nu när jag skriver det här, haha.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s