Kliv ur din neurotypiska ” comfort zone ”

Jag tänkte skriva om mina erfarenheter när det handlar om att lära mig nya saker. Många av dessa erfarenheter har varit smärtsamma.

När jag växte upp hade man inte så mycket kunskap om npfdiagnoser, och särskilt inte inom skolans värld.

Utan om man hade svårigheter med vissa saker, så blev man kallad för lat eller dum istället. Medan jag var jätteduktig inom vissa ämnen såsom musik, bild, engelska och svenska, så var jag katastrofalt dålig i matte. Jag hade det jättesvårt med matten under hela skoltiden. Även fast jag fick specialhjälp i just matte, så gick det bara inte in. Och så är det än idag. Jag och siffror går verkligen inte ihop, har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Men jag hyser ingen förlust över det, så länge jag kan betala mina räkningar är jag nöjd!

Att lära mig nya saker är inte svårt, så länge man förklarar instruktionerna tydligt för mig. Medan mitt arbetsminne inte är det bästa. Därför behöver jag upprepa ett arbetsmoment flera gånger tills det verkligen sitter. Detta resulterar i att det tar lite längre tid för mig att lära mig nya saker. Jag är samtidigt noggrann och vill göra ett så bra jobb som möjligt. Så när du tycker att jag är ” långsam ” eller ” bara verkar lata ” mig, så kunde du inte ha mer fel. Medan du dömer ut mig på förhand, kämpar jag med att förstå och lära mig.

Jag kämpar med att lära mig den nya arbetsuppgiften ” fortfarande ”. Detta är saker som du inte ser.

Samtidigt som jag vill göra mitt jobb ordentligt ( ja hör och häpna?! ), så vill jag verka så normal som möjligt.

Medan det kommer påtryckningar utifrån som påminner en om att man borde arbeta snabbare, att man inte anstränger sig tillräckligt osv. Sådant stjälper en. Inom mig pågår det ett inre krig och en inre stress till följd av detta. Tankar som kommer upp är saker som ” är jag inte bra nog? ”, ” dem har rätt, jag är nog bara lat och dum ”, ” nästa gång ska jag anstränga mig mer ”, och den ständiga frågan ” vad är det för fel på mig?”. Så jag försöker göra saker på ditt sätt. Jag anstränger mig till det yttersta, men utan någon nytta.

Du ser mig fortfarande som en onödig personal. Men du ser inte det som pågår inom mig. Det är saker som inte kan ses med blotta ögat. Eftersom det inte syns på utsidan, så kan det ju inte stämma tänker du.

Det är oförstående personer som du i ens närhet som vägrar/inte vill förstå. Om du kunde låna min hjärna för en stund, så kanske du skulle förstå.

Så innan du dömer ut en person som du tycker ” verkar lat ”, ” verkar inte ha huvudet på skaft ” eller vilka eleganta ordspråk du tycks komma på, så stanna upp. Lär känna personen. Var intresserad!

Om du undrar varför personen beter sig på ett annat sätt än alla andra, var nyfiken! Gå ur din egna neurotypiska ” comfort zone ” och visa intresse för personen, istället för att lyssna till förutfattade meningar. Följ inte efter alla ” normala ” på samma konventionella väg.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s