Social baksmälla

Sorry för dålig uppdatering! Jag har mått lite sisådär dom senaste veckorna, och jag har även haft annat i huvudet. Jag har börjat min arbetsträning, och har varit där lite över en månad redan. Kan knappt förstå det själv. Vad fort tiden går. Jag arbetstränar på ett förlag som endast tar emot personer som har en funktionsnedsättning, samt skriver dem om psykisk ohälsa. Vilket jag känner passar mig perfekt! Att få skriva och jobba med psykisk ohälsa är min dröm. Så när jag hittade detta ställe kände jag bara att här måste jag vara. Och så blev det! Jag är jätteglad över det. Jag hoppas att det kommer gå bra.

Jag har känt mig så trött sista tiden, och därför har jag inte uppdaterat här lika ofta. Vilket är tråkigt, för jag tänker på bloggen varje dag och känner att jag vill skriva, men jag har bara inte haft energin. Vilket är förståeligt, med tanke på att jag har börjat arbetsträna, men ändå. Det gnager i mig.

Det här med trötthet är något som är mycket vanligt vid autism. Vi kan drabbas av något som vi kan kalla för social baksmälla. Jag märker det bara på mig själv, hur extremt utmattad jag blir av att vara bland människor. Vilket resulterar i att jag måste ligga hemma flera dagar i sträck, för att kunna återhämta mig. Vilket är extremt tråkigt, jobbigt och stressande för mig. Jag missar ju en massa saker, och jag känner mig lat. Så jag börjar ifrågasätta mig själv om jag bara är lat, eller om jag verkligen är utmattad. Men skillnaden är att jag har VILJAN, men varken kroppen eller hjärnan ORKAR. Det är som att alla energireserver har lagt av, och batteriet är helt tömt. Och när jag är mitt uppe i allt detta, så börjar jag klaga och klanka ner på mig själv. Så jag försöker göra vissa saker även fast jag är helt utmattad. Men det rekommenderar jag ingen, för det blir bara värre. Då blir jag istället arg, uppriven och ledsen. Så det bästa är att återhämta sig. Behöver man vila, så ska man vila. Det finns inget måste. Är kroppen och knoppen trött så finns det en orsak till det. Vissa personer har lättare för att slita ut sig. När jag har energin då kan jag hålla på som om det inte finns någon morgondag. Sen kommer kraschen… och då kan jag inte lyfta ett finger känns det som. Vilket är extremt jobbigt. Inte nog med att man redan har krav på sig själv.

Hur är det för er vid trötthet? Känns det igen? Kommentera gärna 🙂

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s