Omfamna annorlundahet inom arbetslivet

Varför finns det inga NPF vänliga arbeten idag? Visst, det har uppkommit en eller fler aspergervänliga arbeten, men det är endast inom IT-branschen. Bara för att man har asperger, så betyder inte det att man är ett IT geni. Snarare tvärtom för mig, haha. Varför är det så? Alla arbeten som finns idag är anpassade efter majoriteten tror jag? På alla jobbannonser man läser så verkar det som att dom söker efter en robot.

”Du ska vara utåtriktad, jättesocial, flexibel, stresstålig, hålla många bollar i luften bla bla bla…..” Seriöst?! Vem har alla dessa kvaliteter som dom söker? Varför ska alla vara stöpta i samma format? Ett gäng robotar som är exakt likadana. Åh vad nytänkande! Varför inte söka någon som är introvert, blyg, noggrann, strukturerad, inriktad på att utföra sitt arbete istället för att babbla bort tiden? Varför ska man vara så j-a social jämt? För att inte snacka om kafferasten. Om man inte pallar vara social och vill gå undan ska man få göra det. Nä, då blir man stämplad som otrevlig istället. Vilket är helt jävla sjukt egentligen! Om man inte orkar vara social så får folk faktiskt acceptera det. Hur svårt ska det vara?! Och detta med kontorslandskap. Det måste vara en av dom värsta uppfinningarna. Vad är grejen? Jag tycker det är sorgligt att man inte vill ta tillvara individens behov. Och speciellt vi med diagnoser. Bokstavskombinationer eller vad man vill kalla det. Det finns otroligt många underbara personer med olika NPF diagnoser, men som aldrig får en chans inom arbetslivet. Även fast dem kämpar och vill, så får dem inget jobb. Dem skulle kunna vara en enorm tillgång på många arbetsplatser med tanke på deras starka egenskaper. Men eftersom dom flesta arbeten idag inte är anpassade efter deras behov, så faller dem utanför arbetsmarknaden. Vilket är så tragiskt. Dessa personer borde också få en chans till ett värdigt liv. Bara för att man har en diagnos så är man inte inkapabel. Tvärtom. Många har väldigt fina egenskaper, precis som neurotypiker har egenskaper. Det känns oftast som att myndigheter tycker att man bara borde nöja sig eftersom man har en diagnos. Ursäkta liksom? Vadå nöja sig? Så bara för att man har en diagnos och tvingas leva på existensminimum, eftersom man inte anses kapabel till att få jobba, så borde man bara nöja sig? Vad är det för dårar som sitter på dessa poster och spyr ur sig sådana kommentarer? Man undrar ibland…. Detta var endast ett exempel, och ingen specifik person som det handlar om. Men det är ingen nyhet heller, för det finns många som lever såhär tyvärr. Även många som inte finns kvar i livet på grund av dessa myndigheter. Men det tänker inte jag gå in på nu. Jag skulle vilja se en förändring inom arbetslivet. Att man individanpassar mer samt att arbetsgivare är mer öppna för annorlundahet. Det tror jag skulle göra åtminstone lite skillnad. Så omfamna annorlundahet!

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s