Positivt tänkande – Inte så positivt

Sjukt samhällsideal

Detta samhällsideal med att man ska tänka positivt och ha en positiv attityd till allting alltid, är en korkad ideologi. Kritiskt tänkande premieras inte på samma sätt som positivt tänkande gör. Det är en ouppnåelig bild av perfektion, och som är omöjlig att leva upp till. Vi är ju trots allt bara människor. Vi är väl inga robotar heller? Negativa känslor och kritiska tankar är verkliga och inget man borde förtränga. Att ha känslor, negativa som positiva, är verkligheten. Annars är man väl inte människa? Dessutom ser man verkligheten för det den är, när man låter sig känna alla slags känslor och vågar ifrågasätta, istället för att gå runt i en ”positiv låtsas värld”.

Ej förankrat i verkligheten

Om vi inte tillåter oss att känna det vi faktiskt känner, ilska, ledsenhet eller vad det än må vara, då leder det endast till att vi blir olyckliga. Man kan knappast bli lycklig av att gå runt med tanken att man måste vara positiv till varje pris. Att kunna tänka kritiskt, våga ifrågasätta, känna osäkerhet och tvivel är en del av utvecklingen. Därför är detta med positivt tänkande märkligt. Det vi har fått lära oss är att det räcker med ett positivt tänkande och en positiv attityd för att nå våra mål, till exempel för att lyckas snärja den perfekta partnern, det perfekta jobbet, huset, bilen, ja ni fattar. Jag tycker att den idén är väldigt suspekt. Som att hela min livssituation skulle lösas bara jag ”tänker” positivt jämt och ständigt. Det låter falskt. Att våga vara kritisk och ifrågasätta ser jag bara som sunt. Jag skulle inte vilja vara en ja-sägare till allting, inte bry mig och bara göra. Nej tack, jag är mer verklighetstrogen än så.

En ideologi som gör oss olyckliga

Det känns som att man ska vara så himla duktig jämt, och är man inte det, ja, då tänker man antagligen inte tillräckligt positivt. Sjukt. Som att jag skulle kunna kontrollera allt med mina tankar eller vadå? Att när allt går dåligt, då är det mitt fel, för jag har inte tänkt på rätt sätt? För mig låter ett sånt tankesätt sjukt, och det är ideologier som dessa som gör oss sjuka. Samhället gör oss sjuka på grund av ouppnåeliga mål som vi förväntas uppfylla.

Själv går jag min egen väg och väljer att följa mina känslor. Vilket inte är lätt alla gånger, men hellre det än att låtsas må bra.

Samhället styr

Det är faktiskt så att en person inte kan göra allt. Samhället har en inverkan också. Vi behöver hela samhället för att kunna fungera. Saker som exempelvis ekonomiska problem, psykisk ohälsa, ja det är sådant som inte går att ”tänka bort”, eller bara genom att ”tänka positivt” så blir allting bra. Om det ändå vore så enkelt. Nej, hela samhället behövs. Tänk då att det är svårare för en person med en NPF-diagnos. Med tanke på att vi får kämpa dubbelt så hårt än neurotypiska (normalstörda). Att man skulle vara sin egen lyckas smed, är endast ett korkat uttryck.