Skapa lösningar istället för hinder

Bild tagen från Pix A Bay, Diversity.

Varför ser samhället bara hinder för oss NPFare? Varför tolkas vi som odugliga bara för att vi har en diagnos? Jag förstår inte vad det är som skrämmer neurotypiker. Är det för att vi är annorlunda? Varför är det så konstigt? Jag tycker tvärtom! Det är väl dom som är annorlunda och vågar sticka ut hakan som är briljanta?! Förstå mig rätt, jag trycker inte ner någon. Jag menar bara, varför följa strömmen när du kan välja en väg som många inte vågar gå? Bara en fundering. Vi med NPF diagnoser har talanger och egenskaper som världen behöver. Vi vill också skapa oss ett liv, som alla andra. Men vår väg är tyvärr kantad av fler hinder än vanligt. Vi får kämpa mer för att lyckas. Det är så ledsamt, tycker jag. Vår hjärna är bara kopplad lite annorlunda. Men det betyder inte att vi skulle vara sämre funtade. Om vi bara får det rätta förutsättningarna att lyckas efter våra förmågor, skulle vi kunna nå riktigt långt. Så ser dock inte verkligheten ut idag. Vilket är otroligt sorgligt. Varför har politikerna inte ordnat upp detta redan? Resurserna finns, men ingen vill ta tag i det. Det säger ganska mycket om hur viktigt detta är enligt politikerna. Det vill säga, inte alls. Jag tycker det är såååå J-A dåligt! Det känns nästan som att man blir kastad åt hajarna. Så mycket är man värd. Det borde inte vara på det här viset. Har man en NPF diagnos ska man ha rätta förutsättningar för att kunna skapa sig ett liv, likväl som alla andra utan diagnoser. Som det ser ut idag, så är det inte rättvist. Bara för att man är född med en diagnos, ska inte det sätta käppar i hjulen för en. Som det gör idag. Det är inget jag bara säger, utan det är fakta. Det börjar redan i skolan och följer en sedan upp i vuxen ålder. I skolan finns ingen kunskap om dessa diagnoser, vilket skapar sämre förutsättningar när man senare kommer ut i arbetslivet. Det blir som en ond cirkel alltihopa. Man märker själv att det är någonting som inte stämmer, och får en att börja undra varför man misslyckas jämt. Då kommer dessa känslor av värdelöshet och man tappar hoppet. Man går runt med en känsla av att vara fel. Många får sin diagnos alldeles för sent. Det är synd. För då hinner man gå nästan ett helt liv och tro att det är en själv som är fel. När det i själva verket är samhället det är fel på. Därför behövs det en förändring. Samhället behöver bortse från alla hinder och istället skapa lösningar för oss. Det är inte meningen att vi ska behöva kämpa ihjäl oss för att ”kanske” kunna skapa oss ett liv, som alla andra. Vi har samma behov. Drömmar och mål för framtiden. Vi skulle kunna skapa under om vi bara fick chansen.