Var är rättvisan för oss funkisar?

Bild tagen från Pixabay

Som autistisk är man på ett annat sätt än normen. Det syns dock inte alltid, eftersom vi (främst kvinnor) tenderar att maskera våra autistiska drag för att ”passa in”, oftast på bekostnad av vårt psykiska mående. När vi maskerar våra naturliga drag för att vi vill anpassa oss till omgivningen, gör vi oss själva en otjänst. Vårt psyke tar stryk och vår självkänsla fallerar. Varför gör vi då detta? För att göra en lång historia kort; helt enkelt på grund av omgivningens intolerans och okunskap. För att passa in. Tyvärr. Det är inte förrän senare som vi förstår att det varit ett nödvändigt ont. Vid det laget är vår självkänsla så omtöcknad av skam och värdelöshetskänslor, att vi undrar om vi inte är bortom räddning. Men det är vi inte. Bortom räddning alltså. Det är på grund av samhällets bristande kunskap och oförmåga att acceptera det annorlunda, som vi hamnat där vi är. Vi har gjort det vi känt oss tvungna att göra, för att överleva. För att överhuvudtaget kunna överleva i en värld som inte förstår sig på oss. Vi gjorde allt detta för överlevnadens skull. Och vad fick vi för det? Förutom en sårad självkänsla? Förutom ett sårat människoliv? Ingenting. Vi krävde ingenting heller. För sådana är vi. Vi kräver ingenting av er, och antar att ni inte heller gör det. Men nej, neurotypikers värld ter sig annorlunda. I deras värld är allt ett spel. Där den som skriker högst, vinner. Och där den som vågar kliva fram och säga som det är, blir omkullkastad. Så ser verkligheten ut. Tyvärr. Vad menar jag med detta? Jo, det jag menar är att vi funkisar förväntas rätta oss efter normen, och inte dom efter oss. Det ska väl ändå gå åt båda hållen? Det tycker åtminstone jag och säkert tusen andra med mig. Varför förutsätts det att VI ska rätta in oss i ledet? Att vi ska göra avkall på våra medfödda egenheter? Som jag ser det, så går detta åt två håll. Det handlar om att kompromissa och mötas halvvägs. Inte att en grupp förväntas dra hela skutan. Nej, nej. Vad finns det för rättvisa i det? Ingen! Därför behövs vår kamp mot denna orättvisa värld mer än någonsin. Vår kamp är på riktigt och den är så otroligt viktig. Det är bara så synd att vi fortfarande tvingas kämpa för vår rätt år 2020, när det borde vara så självklart. Men, om jag måste så gör jag det. Mer än gärna. Jag tänker kämpa och aldrig sluta kämpa för min och resten av befolkningens, världens funkisar. Den fanan tänker jag hålla stolt och högt.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

En tanke på “Var är rättvisan för oss funkisar?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s