Dumpa inte dina sociala brister på autisten

Pixabay

Jag kom och tänka på en grej för ett tag sedan. Det handlar om att man som autist anses ha svårigheter med socialt samspel. Men har vi verkligen svårt för det?

Vi autister har ett helt annat tänk än normen, vilket betyder att vi tänker, pratar och beter oss på ett annat sätt än det som förväntas av oss. Detta gör att vi kan betraktas som udda, konstiga, otrevliga etc. Det förutsätts att vi ska anpassa oss för att passa in i mängden. Att vi ska ändra på oss för att bli accepterade och gillade. Men det finns ingen tanke på att försöka förstå oss? Att försöka samspela med oss? Varför ska vi ändra på oss för att passa in i en box? Om det nu är så att vi skulle ha svårigheter med sociala samspel och att se saker ur andra perspektiv, varför är det då så svårt för neurotypiker att ta in våra perspektiv och förstå sig på oss? Vilka är det som har sociala svårigheter egentligen? Varför ses vi som antisociala? När det är neurotypiker som inte vill socialisera med oss?

Men vi anpassar oss. För vi är vana. Vi har anpassat oss hela våra liv. Vi kan det här. Det är dock förgörande för vår hälsa och välbefinnande. Vi behöver få bli accepterade för dom vi är.

Autister faller lättare offer för andras sociala brister. Vi har varit naiva som unga och blivit lurade och utnyttjade. Därför blir vi osäkra som vuxna och får svårt att lita på människor igen.

Ångest, depression, självskadebeteenden och ätstörningar är oftast tilläggsdiagnoser. Anledningen till det är många. En anledning är att vi inte fått det stöd som vi skulle behövt redan i tidig ålder, vilket har lett till flera misslyckanden. Samtidigt kan det vara svårt att upptäcka autism i tidig ålder, vilket jag kan ha förståelse för. Dock borde lärare utbildas i npf-frågor så de kan bemöta en på ett sätt som fungerar för den individen.

Dessa tilläggsdiagnoser kan vara ett uttryck för hur dåligt man mår i ett samhälle som inte är anpassat efter ens behov, ett samhälle som inte accepterar eller gillar en för den man är.

Ansvaret kan inte läggas på oss autister jämt. Det måste vara en två vägs fil. Det handlar om att ge och ta. Kommunikation är tvådelad.

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag skriver även om min vardag med sambo och två katter, samt min arbetsträning på ett bokförlag. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s