Diagnos eller Indigo?

Pixabay

Indigos, kristallbarn, stjärnfolk och regnbågsbarn. Känns det igen? Det var flera år sen jag kom över dessa uttryck, började läsa om det och blev otroligt fascinerad. Jag kommer inte gå in på alla dessa, endast Indigo.

Indigobarn – Dessa barn sägs vara födda mellan åren 1975 – 1989, men det stämmer inte riktigt. Dom tidigaste indigobarnen var födda på 20-talet, men var väldigt få till antalet. Vad är då Indigobarn? Det är barn som sägs vara födda med ”en högre frekvens och energi ”, och har kommit till jorden för att göra den till en bättre plats, helt enkelt. Dessa själar har levt många tidigare liv och har på så vis samlat på sig en hel del livserfarenhet. Egenskaper hos dessa är kreativitet, ifrågasätter auktoriteter, framfusiga och raka i sitt sätt, egensinniga, impulsiva, otåliga, rastlösa, individualister, ja listan kan göras lång. Namnet Indigo kommer ifrån dessa själars aura som har färgen indigo blå. Indigobarnen har kommit till världen för att lösa upp det gamla samhället och bygga ett nytt grundat på kärlek. De ogillar orättvisor och vill ha en värld i harmoni. Omgivningen ser dessa barn som annorlunda, besvärliga och svåra. De besitter en stark vilja, smarthet, självmedvetenhet och är väldigt ärliga. De har ofta mediala förmågor. De är inte rädda för att säga vad de tycker och tänker, och står hellre ensamma än att umgås med folk som de inte gillar. De besitter en stor medkänsla och har ett högt EQ (emotionellt IQ). Ändå blir de lätt missförstådda. Känns dessa kriterier igen? Ja, snarlika egenskaper hittar en hos oss autister. Vi blir lätt missförstådda då omgivningen tolkar oss fel. Vi är ärliga till naturen, och står för det vi tycker även om vi är ensamma om att tycka så. Vi är väldigt kreativa och har en enorm skaparlust. Vi ifrågasätter gärna saker som vi vill ha svar på. Det finns många likheter här. Enligt den andliga vetenskapen är vi som blivit diagnostiserade med en NPF – diagnos (autism, ADHD) egentligen Indigos. Det har skrivits mycket om länken mellan dessa. Det låter rätt udda. Samtidigt så gillar jag den tanken. Samhället är inte redo för oss som är annorlunda, och sätter då hellre en stämpel på en. Jag är såklart stolt över min autism diagnos. Detta är bara så otroligt fascinerande, att jag var tvungen att dela med mig av det. Sen om det är någon sanning i det, är en annan sak. Det är onekligen intressant.

Vad tror ni om detta?

Författare: Carolina A

Jag bloggar främst om min autismdiagnos och mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Vem är jag då? Jag har en anställning som projektmedarbetare inom ett projekt som heter "Lyssna på oss!", som syftar till att lyfta kunskaperna om ADHD och autism hos kvinnor och icke-binära. Det är faktiskt mitt drömjobb. Jag har två buskatter som heter Morran och Musse. Morran är dock min änglakatt nu. Min stora passion är att skriva och drömmen är att kunna leva på det i framtiden. Jag brinner för att skriva om den psykiska ohälsan och orättvisor i samhället som drabbar oss som inte passar in i normen.

3 reaktioner till “Diagnos eller Indigo?”

  1. I think a lot of truly spiritual people have to contend with being different from most others. To me, some folks with psychiatric labels are like shipwrecked sailors. They are dashed against the rocks and never make it to that safe island because they – for whatever reasons – do not embrace their spirituality. Or they do so but in an imbalanced, insincere sort of way.

    This is a tragedy. But the good news is that there are many, many genuinely spiritual people out there. We just have to open our eyes (and hearts). They may be working in the corner store. Or living across the hall in our apartment building. They don’t have to be recognized ”saints” or ”gurus.”

    The way i see it, many advanced seekers are just ordinary people, somewhat ”undercover” if you will. They often dance to appear like less spiritual, worldly people because they feel that is the right thing to do. It’s not fake. Just a dance…

    One friend of mine called it a ”performance” that she had to do. And that it was often exhausting (and spiritually polluting for her) but necessary, given her complicated situation.

    This has been my experience since I returned from India. I learned a lot from my woman friend, even though she was about 11 or 12 years younger than me. Physical age has little to do with how ”awake” a soul is, and how ”integrated” our total personality is.

    That’s how I see it in a nutshell! And I’m still learning every day… 🙂

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång