Jag och en kollega var idag på en träff med politiker och medarbetare från psykiatrin anordnad av OCD-förbundet.
Dock så var det inte många politiker som kom. Jag har för mig att det var en politisk sekreterare från Vänsterpartiet och en (minns ej titeln) från Miljöpartiet. Det var endast två företrädare från två partier som kom. Det får en att undra hur mycket politikerna prioriterar den psykiska hälsan egentligen? Inte mycket alls, uppenbarligen. Vilket är otroligt synd. Den psykiska ohälsan påverkar oss alla. Den försvinner inte bara för att man stoppar den under mattan. Lägger locket på. Snarare tvärtom.
Hursomhelst, så var det intressant att lyssna till de olika berättelserna av folk med erfarenheter av OCD och psykisk ohälsa. Det berörde mig väldigt starkt.
Den oerhörda okunskapen som finns inom psykiatrin är inte acceptabel. Tyvärr så känner jag igen den, då jag själv varit med om dåligt bemötande av psykiatrin.
Det verkar finnas en bild av ett Sverige som ligger i framkant vad gäller forskning om OCD. Kanske i forskning ja, men uppenbarligen inte i kunskap. Det är en skev bild som träder fram när man går in på djupet.
Psykiatrin behöver mer kunskap från oss med egna erfarenheter. Det är ändå vi som är experterna, då vi lever med dessa diagnoser.
Autismens Ansikten 